Bild från www.kotzendes-einhorn.de
My lidl pony är nog det bästa som hänt svenska konsumenter på
länge. Till sist så har vi nämligen fått veta vad maten egentligen kostar.
Berglin gör små svarta seriestrippar om dagsaktuella ämnen i arbetarbladet
varje måndag. Igår var summan av det hela att Svenskar skulle äta stekare,
kokare, biffare eller kokt mungo bara det var billigt. Därför är dansk
fläskfilé så populärt varje fredag och kan säljas för 49:90 i våra
matvarubutiker. Men är då 49:90 den egentliga kostnaden? Svaret på den frågan
är absolut nej!
Jag skall försöka
dra mig till minnes här ett stycke ur Heinleins Starship Troopers. En av de
romaner som präglade min uppväxt. Det diskuteras idrottsprestationer och
läraren frågar om förstaplatsen skulle vara något värd om den bara delades ut.
Du kom in som tia men får ändå stå på toppen av prispallen. Inte skulle någon
segersötma komma. Man går vidare till livet. Man kan inte köpa ett nyfött barn
för pengar men födelsen måste ändå betalas. Valutan är svett, blod och smärta.
Och nu när vi
definierat en annan valuta än svenska kronor kan vi gå in på vad den där
hästfilén, jag menar fläskfilén egentligen kostar. För det första så kostar den
enormt lidande hos grisen som står inomhus hela sitt liv på betonggolv i ett
danskt svinstall. Den kostar också antibiotikaresistens eftersom den kan bli
sjuk av sin levnadsmiljö så man ser till att mata den med antibiotika. Den
kostar också helt onödiga koldioxidutsläpp då dess foder odlats på andra sidan
jorden och skeppats till Danmark. Den kostar också ökat skattetryck då ditt val
av undervärderat danskt fläskkött gör att din granne, den svenska svinbonden,
måste lägga ned och sälla sig till skaran av arbetslösa som behöver ekonomiskt
stöd.
Antagligen kan vi
öka på prislappen med flera saker, till exempel att ditt nötkött är färgat svin
eller nermald häst. Men kanske... Kanske har svensken nu fått upp ögonen för att
prislappen på maten är större än bara kronor och ören och att det kan vara värt
att betala lite mer för att få mat av lite högre kvalité.
Köp helst en låda
kött av någon lokal bonde. Bäst är om du känner denne, kan komma förbi och
klappa lite på djuren innan de skickas till slakt. Näst bäst skulle jag säga är
svenskt kött som är färskt och butiksstyckat. Fryst kött har ju tydligen en
tendens att byta ursprung i frysdisken. Nu har ju ICA historik om sig att de fifflar med det butiksstyckade men det kan ju faktiskt betyda att man nu inte
törs göra det igen på ett par år. Dessutom så, tycker jag, är det lättare att
inspektera biten när den inte är vakuumförpackad. Också kan man nog kolla lite
extra på innehållsförteckning och ursprungsmärkning. Och fundera på om du vill
äta det som maten består av. Och om du är beredd att betala priset.
Edit:
När skall jag lära mig hur nya blogger fungerar?
Edit:
När skall jag lära mig hur nya blogger fungerar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar