Att ordna en reträtt

Vi har tydligen blivit en reträtt. Kja,  inte så allvarligt som det låter, antagligen åker de någon annanstans, som inte är så långt borta. Och hade de kommit objudna hade jag inte kunnat avvisa den ändå. Ja, hustrun är nog ännu blödigare. Men inte kan man avvisa sina vänner i nödens stund. Och risken för en sådan katastrof är försvinnande liten. Även om den ligger där i bakhuvudet och gnager.
Hon, i familjen alltså, fick låna stjärnklart. Vem vet, kanske önskar hon sig pulvermos i julklapp och börjar lagra ris i plastdunkar.