Pensionsåldern

Jag tror inte att någon kan ha undgått Stadsminister Reinfeldts uttalande om att pensionsåldern skall höjas till 75. Det verkar som att hela dagen har handlat om det här men jag hörde inte mer än morgonens utsändning.
Och det stämmer väl med min inställning till pensionssystemet... Varje år får jag ett orange kuvert med texten "Hello, I am a Nigerian prince. I have lots of dollars. Give me accountnumber and i will give jou 200000 dollars"
När jag fyller 65 finns det nog inte mycket pengar i pensionssystemet. Mitt privata sparande är nog inte mycket att hänga i julgranen. Det är lite som att köpa trisslotter. Kanske något bättre vinstchans.
Nej, det riktiga pensionssparandet måste vara jord och skog. Och ett hus som inte kräver fjärrvärme. Det vill säga allting som vi inte har nu. Men som min fru uttrycker det, "ju mer vi bor här, desto mer känner jag att det är någonting tillfälligt",

Ekonomi

Jag hittade den här länken i ett öppet fönster på datorn; Amortering på lånen - en glömd sparform
Det är en sparekonom på Avanza som uttalar sig. Avanza som gjorde ett ganska så gott intryck på mig när vi såg på Sverkers stora strid. Men det är inte det som är det viktigaste. Det viktigaste är att min fru sitter och tittar på nyttan av att amortera. En av de mest osexiga formerna av survivalism. Det är betydligt mer sexigt att köpa en ny fällkniv i flygplansaluminium som matchar den nya stridsvästen i cordudanylon. Att amortera en extra hundring i månaden är inte speciellt sexigt. Men utmätning är det mest osexiga som finns.
Det här med att se på lyxfällan till frukost har nog satt sina spår.
Nyttiga spår.
Man vill ju inte bli BLT, eller hur Cornucopia?.

att bo i en flyttkartong

Det känns som att vi bor i ett lager. Inga tavlor kvar på väggarna, gardinerna nedplockade. Ett rum är fullt av flyttkartonger. Inte långt kvar nu till flytten. Skall bli skönt. När jag kom hem efter jobbet fick jag leta efter en parkering, de håller på och bygger bostäder på en av de två "stora" parkeringsplatserna som finns här så jag fick en halv kilometers promenad från bilen till hemmet. Med en veckas packning på ryggen. Skall bli skönt med egen parkeringsplats och motorvärmare.

lånandet

Jag borde onekligen skrivit någonting om det här för länge sedan men det har inte blivit av. Jag lyckades åka ifrån laddaren till datorn så det var lite knivigt att skriva någonting.
Vi har i alla fall varit till banken och pratat pengar. Det första upplägget som vår bankkvinna föreslog var utan amorteringsplan... Det säger en del om vad de förväntar sig av unga som tar lån idag. Jag blev förstås upprörd och menade att om man inte amorterar så kan man lika gärna hyra... Det föll i god jord och vi fick några kalkyler där det faktiskt fanns en amorteringsplan.
Men det väcker mycket tankar. Hur skall man dela sitt lån. Låsa räntan och betala för säkerheten. Eller ha rörlig ränta och kunna amortera lite extra. Det verkar dessutom som att alla man pratar med har olika idéer.
Konstaterade att vi blivit väldigt vuxna. När vi hade vänner övernattande en helg och vi blev att prata elpris. Det är vuxenpoäng på det.

boendet

Besiktningen idag visade inte på några fuktskador. Någon silikonsträng som behövde göras om men igenting farligt. Känns väldigt skönt. Nu är det bara godkännande av bostadsrättsföreningen som skall bli färdig. Så har vi tillträde den 15 december eller kanske någon dag tidigare.
Nu ser vi bara fram till flytten. Det är inte helt optimalt att bli tvungen att bo hemifrån ett par nätter i veckan och bara leva för helgen. Speciellt inte om man dessutom jobbar några helger i månaden. Vi ville också få markkänning. Och i Uppsala är ju tendensen att man skall ge sig iväg uppåt. Jag antar att de första två, tre våningarna är nog inte så dumma. Upp ifrån inbrotten men inte så högt upp att det blir problem vid en brand. Men resterande våningar kan omöjligt vara någonting annat än status. Min bror och hans tjej har köpt en lägenhet i ett nyproducerat hus. Där har status ett pris. 100 000 per våning. Huset har sju våningar. Skillnaden på bottenvåningen och högsta våningen är allstå större än vad vårt lån kommer att bli. Min bror skulle för samma summa de köper sin lägenhet, fem rum och kök, köpa tre likadana fyror som vi skall köpa. Och ändå få pengar över för att kunna renovera dem. Men det är som man säger: Det kostar att ligga på topp!

radhus

Helt vansinnigt hetsig dag igår. Man behöver kolla upp en del saker innan man köper en bostadsrätt. Men då föreningens ekonomi var i sin ordning, radonhalten under gränsvärden. Så om besiktningen nästa onsdag inte visar några problem så har vi skaffat oss ett radhus i en lugn bostadsrättsförening i Gävle.

en av fördelarna med en liten ort

Jag och fästmön tittade på ett radhus i söndags. Det var egentligen inte vad vi tänkt oss, men antagligen vad vi behöver. Med tanke på att vi i somras var hemma sju dagar och förra årets sommar fem så är två kvadratmeter gräsmatta det man behöver. Vi behöver ju byta ort så vi bestämde oss för att gå till banken. Handelsbanken gav ett dåligt intryck men Swedbank var mycket tillmötesgående. Det visade sig också att vår bankkontakt har sin son i min verksamhet. Så hon tog med sig lånelöftet när hon hämtade honom.
Så nu är vi bara i den här nervösa väntan, vad säger säljaren om vårt bud?

Ingen bubbla

Det blir ingen bostadsbubbla. Aftonbladet skriver nämligen om bostadsbubblan och enligt mina erfarenheter så är nio av tio artiklar i aftonbladet lögn eller överdrifter. Eller så kanske arbetarna behöver läsa om hur hemskt det kommer att bli för pappersvändarna i Stockholm. Medan de hederliga arbetarna, vid fabriken i Västsverige, kommer att klara sig.

Eller jag vet inte…