Terminator the Sara Conor chronicles

Jag tittar av och till på Therminator tscc på Netflix. Idag hade de verkligen tur att de känner en ambulanssjukvårdare. Vilket osökt får mig att tänka på sjukvård i händelse av kris, krig och katastrof. Vad har jag för resurser egentligen? Dels rent materiellt, vad ligger i plastbacken med sjukvårdsutrustning men också människor som kan sjukvård. Jag har en bekant, präst, vars fru är läkare. Eller, senast vi träffades var hon läkarstudent men nu bör hon vara färdig läkare. Hon hade ångest av antibiotikaresistenta bakterier. En fingervisning om vad vi borde oroa oss för också kanske? Men på närmre håll, vad har jag för resurser då. Olyckligtvis få. Jag tror att det är jag som har bäst koll. Och den kollen är inte mest sas survival handbook, where there is no doctor och en och annan video på youtube med folk som syr ihop fläsksvålar. Får kanske titta på om jag behöver köpa mig doc Bones och nurse Amys bok i julklapp åt mig själv. Och ladda upp med bomull och gaffatejp.

söndagens text, tredje söndagen i fastan

Kampen mot ondskan är dagens rubrik. Här hemma gör sig ondskan representerad i försummelsen av hushållsarbetet. Dricker kaffe ur en kåsa för att vi inte hunnit med att ta hand om hushållet. Efter en lång arbetsvecka kommer en lång arbetshelg.
Men det är en fröjd att se ett väloljat maskineri som Kristi kyrka slita mot ett gemensamt mål. Och inget problem är olösbart för mina bröder och systrar. Dem som jag kommer att omge mig med när krisen, kriget eller katastrofen kommer är de bästa människor som finns. Sömnbrist, matbrist och stress utgör inga bekymmer för dem och det känns betryggande.

Något om veckan.
Varit på apoteket och upptäckte att högkostnadsskyddet nollställts. Över tusen kronor stannade den räkningen på med några andra inköp.
Levererat svenska översättningen av Seymour självhushållning till en vän. Han blev väldigt glad över den och började genast planera för den kommande får-slakten. Hoppas på att snart kunna besöka dem igen men jag tror inte det. Många helger nu i mars som kommer att vigas till arbete.
Kina kanske är färdiga med sin upprustning av militärmakten. Kina verkar ju vara ett land som har pengar trots ekonomisk kris i världen och ökar ändå försvarsbudgeten med ”bara” 7,5 procent. Ökningen de senaste åren har mätts i tvåsiffriga procent. Kanske har man moderniserat sin arme färdigt nu och kommer att göra som Sverige och nedmontera den nu. Tur att vi har en stor buffert mellan oss och Kina.
Finländska hamnarbetares strejkande resulterade efter bara några timmar i att det första pappersbruket tvingades att stänga. De saknade egna lager utan produkterna kördes direkt till hamnen och lastades för vidare transport. Just-in-time kommer nog inte att dö av den här strejken men man kan ju hoppas att någon får upp ögonen för det hela.

Jesaja kapitel 59, vers 14 - 17
Rätten trängs tillbaka, rättfärdigheten stannar på avstånd, ärligheten snubblar på torget, redbarheten kan inte komma fram. Ärligheten har gått förlorad, den som skyr det onda blir plundrad. Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep. Då gav hans styrka honom seger, hans rättfärdighet var hans stöd. Han klädde sig i rättfärdighetens harnesk och satte segerns hjälm på sitt huvud, klädde sig i hämndens dräkt och svepte sig i harmens mantel.

söndagens text, andra söndagen i fastan

Här skulle jag kunnat skriva någonting om mina fynd på bokrean eller köttkvarnen jag hittade på en loppmarknad för 50 kronor. Men jag har ingen lust just nu. Sista lediga helgen på fyra veckor.

Men jag har nyttjat helgen till fullo. Var med en kamrat till Bauhaus och handlade planteringsjord till hans balkongplantering. Handlat mina efterlängtade ring- och blocknycklar. Och som ni ser på bokmärket så har jag börjat läsa köksträdgården. Hunnit med bibelstudium, middag i goda vänners lag två gånger. Och funderat över livet mycket….

Ett stort steg i rätt riktning

Vi var i min fästmös hemstad helgen kring den fjärde advent. Åt julbord hos hennes mormor och passade på att på kvällen hälsa på några vänner som bor där. Jag har alltid beundrat dem, de bor i ett hus, har två traktorer, laggård med några kor och ett par får. Vi skulle hämta den sista biten av det halva får vi köpte av dem i höstas, numera förädlat till en rökt fårfiol.
Det är trevligt, vi dricker glögg och pratar. Vi kommer in på jordbruk och det visar sig att våra vänner, eller i alla fall mannen i förhållandet, har fått upp ögonen för att oljan i världen kommer att ta slut förr snarare än senare. Min fästmö berättar då om vårt välfyllda skafferi och om hur jag arbetar för att bygga upp ett lager för just sådana oförutsedda händelser. De följande två timmarna tar männen över samtalsutrymmet helt. Vi börjar prata om det mesta survivalist- och självförsörjarrelaterat.
Och oavsett hur foliehattiga vi kan verka så är det inte helt dumt att ha en väska packad med lite kläder, kontanter och digitala kopior på familjealbumet. De kände ju någon som räddat sig ut ur ett brinnande hus utan mer än bara kalsongerna på kroppen kvar. Och egentligen skulle man ju kunna ställa den i laggården eller i lillstugan. Alla hus brinner ju förhoppningsvis inte ner på en gång.
Jag måste ha ordnat så att vi är väl förberedda för han säger att jag mer och mer börjar vara en idol för honom. Jag som har sett han som en av mina stora förebilder när det gäller förberedelse. Men man kan lära sig av varandra. Och vi fick en inbjudan att packa våra saker och komma när helvetet brakar lös. Och en väldigt löst flygande tanke om en av granngårdarna yttrades i alla fall.
Innan vi går hem frågar han mig ”finns det fler som oss?” Och svaret är ju förståss; Ja, fler än du tror.

Löping

Tillfrisknat efter tre veckors förkylning och gav mig iväg på en löprunda idag. två och en halv kilometer på 20 minuter. Men så kunde jag inte låta skidåkaren åka om mig den sista kilometern. Var så trött att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till på slutet. Har blivit utmanad av en kompis att gå in på något joggingcommunity för att se vem som rör sig mest. Och ännu så länge leder jag.

Min fästmö nämnde så där i förbifarten vid middagsbordet att hon inte skulle ha alltför mycket emot att bo i kollektiv igen. Vi utgjorde kärnan av ett sorts kollektiv i studentkorridoren under studietiden. Och med rätt människor omkring sig blir det mesta lite lättare.

Mycket annat

Min surdeg puttrar till sist.
Jag skall ut i skogen imorgon med en kompis.
Jag har en till kamrat som är intresserad av att förbereda sig. Så pass mycket att hon är beredd att placera ett lager av mat här. Det känns bra.
Börjar se hur man kan få det bästa av två världar också. En liten övernattningslägenhet i Uppsala och en mindre gård i Gästrikland. Inte en vansinnig investering och plan.

Allierade

Jag har fått en allierad. En av mina vänner ifrån min hemstad läser på universitet här i Uppsala. Han är inne på det här med survivalism. Vi skall ta en tur ut i skogen en dag när det kommit lite snö.
Det blir bra, att ha någon att bolla tankar och idéer med. Vi skall inte till samma BOL men i händelse av en mindre katastrof i Uppsala kan vi vara resurser för varandra. Och framför allt i träningen och planeringen inför.
Jag skall ta och ringa honom i veckan och se om vi inte skall åka iväg och köpa en BOB åt honom. Det kan vara en bra start.