onsdag 30 januari 2013

Gästinlägg: veckans utmaning

Gästinlägg från frun i familjen

Veckans utmaning: att bara laga mat av det som finns hemma!

I måndags när vi betalat räkningarna så insåg jag att det var dags att börja ett nytt tänk på matsidan... Jag bestämde mig för att lägga 500 kr i ett kuvert och det kuvertet skulle räcka hela veckan. Dessutom så fick jag inte handla någonting (förutom ev. mat till profeten så klart) före torsdag men samtidigt så skulle jag prova på nya maträtter. Resultatet har varit lite varierande men idag blev det en fullträff! Idag blev det pasta med ärtpesto!

Hemgjord ärtpesto
ca. 3 dl frysta gröna ärtor
ca. 1 dl mandel (håll nu inte på och skålla och skala och krångla: skal är nog nyttigt!)
2 dl riven ost (eller mer om man gillar ost... jag hade prästost hemma, det funkade utmärkt, men ta den du har hemma)
½ dl solroskärnor
½ dl olivolja
salt
peppar
(min mage tål inte vitlök så jag skippar det, men jag hittade en halv citron i kylskåpet som jag pressade i.)

Koka ärtorna utan salt. Riv osten. Häll av ärtorna och kör i mixer tillsammans med mandel, ost, solroskärnorna och lite olivolja. Jag tillsatte citronen också. Mixa! Om det blir för tjockt, späd med lite vatten. Smaka av med salt och peppar. Jag mixade den inte så superslät eftersom jag gillar när man ser vad det är man äter. Det var typiskt gott till lite pasta!

Och pasta har vi mycket av, för det kom jag ihåg att handla när det var bra pris! :-)

I går gjorde jag hemgjord fajitakrydda och vad som står på matsedeln i morgon får vi se...

/fru, mamma, kock och bagare

lördag 26 januari 2013

Ett litet telefonsamtal

Min hustru ringde i torsdags när jag var på jobbet.
"Vi har slut på krossade tomater, jag vill laga mat!" Det är sådana samtal som gör att hon är ombord med prepping. Eller i alla fall svaret; javisst älskling, rulla ut plastlådan under sängen i Profetens rum, där skall det finnas ett par burkar.

torsdag 24 januari 2013

Slöjd

Pust... Det här med bilder i blogger behärskar jag inte riktigt. 
I alla fall, på jobbet de närmaste veckorna, och den här, har vi varit iväg till skidbacken för att åkt bob och madrass. Det går till såhär att ungarna springer i backen, jag tänder brasan och så grillar vi korv i halvtid.
De flesta barnen lånar åkdon och hjälm här på jobbet men en del har med sig eget. Då var det en gosse som inte hade något snöre i framskidan på sin bob. Han bad om hjälp så jag fixade det hela.
Men först något om slöjd. Jag undrar om det inte var på nationalmuseums utställning om slöjd där det framhölls att slöjd är en rebellhandling gentemot vårt köp och släng-samhälle. Så jag slöjdade ett snöre.
Jag började med att för två år sedan lära mig att knyta en aphandsknop. Här är videon på Youtube jag lärde mig av.
I brist på sten att fylla aphanden med täljde jag en träkula av en kvist jag hittade.

Första aphanden gick lätt att knyta och när barnen grillade korv passade jag på att trä igenom snöret i pojkens bob och göra den andra knopen. Först fick jag tänka lite på hur jag skulle göra, ena snöret sitter ju liksom fast i boben men jag fick knyta knopen med det lösa snöret. Resultatet blev faktiskt väldigt fint. Antingen tar man bägge aphänderna i handen och drar boben i eller så drar man i mitten på repet och aphänderna agerar stopp. Eller så får man ett jättelångt snöre om man drar i ena änden.
Super-survivalisten knyter självklart med paracord istället för natursnöre.

tisdag 22 januari 2013

EDC

Min son, profeten är en survivalist. Han protesterar förfärligt när man försöker ta ifrån honom hans edc... Detvillsäga gröten han sparar på kinden.

EDC

fredag 11 januari 2013

Jericho

Vi skaffade ju netflix här hemma för en, kanske två månader sedan. Det första vi gjorde var att se om Jericho. På min frus initiativ. Senast vi såg den var nog 2007 eller 2008. Många saker som man inte kommer ihåg. Men lätt värd att se om. Speciellt när man har en liten profet hemma som ibland bara vill sova om han får ligga i famnen. Men när man ser tre fyra avsnitt på rad kommer man verkligen in i serien, känner för karaktärerna, lider med dem. Och min fru blev mer och mer kritisk till en del av deras handlande. "Varför gör de sådär, sådär kan de ju inte göra... Slösa bensin på en sådan struntsak."
Rätt så kul när hon kommer på saker som vi kan dra lärdom av. Till exempel att strömavbrott suger. Att det är kallt på vintern utan ved. Att man borde ha mat hemma. Att vi borde odla potatis... Och råg. Jag undrar var det där med rågen kommer, nog för att jag brukar ha lite rågsikt i degen när jag bakar. Ja och så det här med jod... I Jericho är det ju ett kärnvapenanfall som sker. Och då är ju jod inte helt dumt. Och Fukoshima var en ögonöppnare. Jag förstår inte varför man inte skall ha några jodtabletter hemma. Just nu är det ingen brist på dem, och det var det efter Fukoshima, de kostar väldigt lite. Och om du skulle behöva ta dem, ja då är det nu du behöver dem, inte om tre veckor när Apoteket fått in dem.

onsdag 2 januari 2013

Julklapp

Vi har ett system för julklappar i vår släkt. Istället för att vi skall byta prylar med varandra, vilket i princip bara är att byta pengar med varandra. Och så kul är ju inte det när man närmar sig 30. Så istället har vi ett julklappslotteri. På en höstmiddag lottas vem man skall köpa en julklapp till. Summan julklappen skall gå på är av tradition 200 konor. I ett sådant här lotteri finns det förstås ett par nitlotter. Till exempel att få ge en julklapp till mig. Förra året fick jag överlevnadshandboken av Wiseman. En bok jag tyvärr redan har i två versioner...
Årets julklapp blev dock någonting jag inte har sedan tidigare. En Hammar-yx-tång med fällknivsskruvmejsel på. Att jag klarat mig genom livet utan en sån här. Nejdå, den är säkert bra till något, känns lite som ett stängslingsverktyg. Jag vet inte, kanske borde lägga den i bilen.


Men julklappsstatistiken ordnade upp sig när jag fick en prenumeration på riksdag och departement av en kompis... Ja, och så fick jag 400 konor i presentkort av min arbetsgivare. De fungerar på alla affärer i kommunen jag jobbar. Så jag tror att de skall gå till ICA-butiken. Jag tror dock inte att min arbetsgivare läser cornucopia...

Okej, stördaste klappen någonsin... Det här är fantastiskt bra, stanna kvar... Ja, alltså den var inte en julklapp utan en doppresent men i alla fall. Profeten, vår son, fick en iPad av sin farmor och farbror! En graverad iPad. Jag undrar hur de tänkte där... Eller, jag vet, min mor tyckte så synd om mig och min fru som inte hade en iPad att hon ordnade så att min son kunde få en som vi då kunde använda. Hon framhöll också att man kunde ladda ned barnsånger och pekböcker till den. Kul.... Men av en annan av dopgästerna fick han dennes nyutgivna sångbok med nyskrivna barnsånger.
Jaja, vi skall inte vara otacksamma. Vi har väldigt stor användning för paddan. Och tydligen är inte min mor ensam om att tycka att vi borde skaffat en surfplatta... Läs första kommentaren bara... Men det är en speciell  känsla när paketordningen är att efter plocklåda i trä kommer iPad, tätt följt av träd planterade i afrika.