torsdag 26 september 2013

Ölbryggning

Jag fyller snart år. Jag tänkte ge mig själv en present när kalaset och dess förberedelser är över. Nämligen en tunna maltextrakt, lite spraymalt, humle och alejäst. Passande nog skall jag köpa lite öl på halvlitersflaska. Blir perfekt att tappa upp produkten på sedan. Blir resultatet bra kanske det är läge att försöka hinna med en delmäskad julöl också. Vi får se om tiden finns. Ont om helger som inte är intecknade och det kan bli trixigt på en vardag.

måndag 23 september 2013

Pestens tid 6. Kapitel fem.

Vi får i det här kapitlet äntligen möta Larry Underwood och New York, staden av råttor. Larry får lära sig vad som skiljer riktiga vänner från sådana som bara vill åt dina pengar. Jag tror inte att jag själv behöver läras det. Dels så kommer det väldigt sällan stora summor pengar till mig, och dels har jag gott om riktiga vänner. Vänner som vi redan delar med oss till. Hem till oss kan man alltid komma och det finns alltid en smörgås, en kaka, middag eller en säng beroende på vad man behöver. Och i händelse av kris är det ett socialt nätverk som heter duga.
"Goda lånevillkor, det var sådana som gjorde din far utfattig" är Larrys mors kommentar till hans bil köpt på avbetalning. Sanning i mina öron. Rn bra deal är ju svår att motstå men en bra deal kan aldrig vara på kredit. Varje vecka kan den lärdomen dras av lyxfällan. Men folk verkar inte kunna läsa det finstilta. Värst är nog ändå ellos som erbjuder kläder på fem års avbetalning. Jag har svårt att se någonting i garderoben som finns kvar efter fem år. Men skulden är där fortfarande. Ja, jag har svårt för lån över huvud taget. Huset, ja. Bilen, nja. Nu har vi finansierat vår bil med lån men vi betalade en stor del med sparade pengar och har betalt av den om ett år. Och kommer nog köra den ett par år till. Kanske kan spara ihop till nästa utan lån men det är svårt nu när vi bara har en riktig inkomst.men goda lånevillkor kan verkligen göra en utfattig.

söndag 22 september 2013

Pestens tid 5. Kapitel fyra

Ett händelselöst men ändå händelsefullt kapitel. Vi får höra om projekt blå, dess anställda och dess chef.  Och mer om Campion. Hur han klarade sig så långt som till Texas. Han var smart nog att ta små vägar där han undgick upptäckt men inte så små att han körde fast. Återigen en anledning till att titta över sina egna evakueringsvägar. Det gäller att känna dem. Gps, går på batteri. Murphys lag gör gällande att batteriet kommer att ta slut när du behöver den som bäst. Så packa karta också. Och var beredd på improvisationer.

fredag 20 september 2013

Magsjuka

Söndagen ägnades åt magsjuka. Inte helt kul. Detta ledde också till att måndagen och tisdagen blev dagar där så lite som möjligt gjordes. Att hustrun jobbat 8-21 onsdag och torsdag hjälper ju inte direkt till med energihalterna på kvällarna. Nya friska tag på måndag.

lördag 14 september 2013

Terminator the Sara Conor chronicles

Jag tittar av och till på Therminator tscc på Netflix. Idag hade de verkligen tur att de känner en ambulanssjukvårdare. Vilket osökt får mig att tänka på sjukvård i händelse av kris, krig och katastrof. Vad har jag för resurser egentligen? Dels rent materiellt, vad ligger i plastbacken med sjukvårdsutrustning men också människor som kan sjukvård. Jag har en bekant, präst, vars fru är läkare. Eller, senast vi träffades var hon läkarstudent men nu bör hon vara färdig läkare. Hon hade ångest av antibiotikaresistenta bakterier. En fingervisning om vad vi borde oroa oss för också kanske? Men på närmre håll, vad har jag för resurser då. Olyckligtvis få. Jag tror att det är jag som har bäst koll. Och den kollen är inte mest sas survival handbook, where there is no doctor och en och annan video på youtube med folk som syr ihop fläsksvålar. Får kanske titta på om jag behöver köpa mig doc Bones och nurse Amys bok i julklapp åt mig själv. Och ladda upp med bomull och gaffatejp.

fredag 13 september 2013

Att handla

Vi tog en dag och besökte vänner i Stockholm idag. Det är ju inget konstigt med det men när vi rullade in här hemma insåg vi att vällingpaketet stod kvar på deras diskbänk.
Kris!
En reserv-tetra med färdigblandad välling hade vi hemma men klockan 21:45 är det bara 15 minuter tills butiken stänger. Varför, kan jag fråga mig själv, har inte one is none gällt på välling?

onsdag 11 september 2013

Pestens tid 4. Kapitel tre

Doktorns sista ord till männen efter olyckan är att de inte skall sprida några rykten om att det är kolera de dött av utan att de får läsa i tidningen efter obduktionen. Det är antagligen som så att rykten snabbt kan spridas. Jag kommer ihåg massvaccineringen inför fågelinfluensan. Jag minns att vi pratade mycket om den. Om huruvida vaccinet skulle räcka. Min fru var riskgrupp så hon fick vaccin. Eller rättare sagt, hon fick köa länge för vaccin. Rykten kan spridas fort. Och de är inte alltid harmlösa. Källkritik gäller.  Med i facebook  får du träna mycket på det där med att bedöma sanningshalten på det dina vänner delar.

Dagens fynd

Fann en konserveringsapparat på loppis. Saknar den inbygda termometern men det borde ju gå att ersätta med stektermometern. Morgondagens loppisjakt får bli i kokbokshyllan efter konserverinsskrifter från 40-talet. Någon som har erfarenhet av en sådan här apparat?

tisdag 10 september 2013

Pestens tid 3. Kapitel två

Inga egentliga katastroflärdomar i dag. Bara att du inte skall slå din tjej. Då slutar hon älska dig. Och förhoppningsvis tar någon ett ordentligt tag i ditt öra och tvingar dig att be om ursäkt. Men jag skall repetera en lärdom från inledningen. Att ha protokoll för hur saker skall genomföras.
Swedish prepper skriver om du kan följa en instruktion. Men om du läser det här är risken stor att det är du som behöver vara den som ger instruktioner. Och som leder planerandet. Jag skall erkänna, själv har vi ingen nedskriven mästerplan. Det är synd. Men min fru är med på samma tåg så vi pratar en del om skrämmande saker och lösningar. Självklart lämnar man kanske huvudet någon annan stans vid en stor kris men vid alla mindre kriser på jobbet har jag hållit huvudet kallt. En mindre brand, den gången då två tjejer blev antastade på vägen till verksamheten. Vi har i alla fall en pärm som står i närheten av hallen som är uppmärkt med krisplan. Men det är inte så mycket krisdokument i den. Det är för att de "tacticoola" sakerna, som alternativa flyktvägar ut ur staden vi bor känns väldigt avlägsna och att anteckningen om att min fru inte tål en sorts penicillin inte är tillräckligt tacticool. Ett klassiskt moment 22.

söndag 8 september 2013

Pestens tid 2. Kapitel ett

Så, har någon grävt fram boken ur gömmorna? Eller köpt den kanske? Den är verkligen läsvärd. Kan jag hålla mig till ett kapitel om dagen kanske du hinner ikapp. Och jag hinner kanske inte med så många spoilers.
Första kapitlet handlar om Arnette, skithålan i Texas där papperstallriksfabriken lagt ned och gjort folk arbetslösa. Och nu har de varit arbetslösa så länge att det är socialbidrag som gäller. Så vad skall vi säga om det, jo skuldsätt dig inte så högt. Spara till en buffert. Och gör som Stuart Redman, skaffa dig ett jobb. Ja, i hans barndom alltså. I hans fall ett tungt jobb med dåligt betalt. Men det sätter mat på bordet.
Jag önskar att jag kunde säga att jag jobbade hårt när jag var ung. Men så är det inte riktigt. Jo, jag jobbade ett par veckor på sommaren som kyrkvaktmästare men inte på det sättet som min fru gjorde. Hon klippte gräs och rensade gravar i spöregn. Jag satt på en snurrstol och rattade ljud. Ja, och så har jag stått i kiosken på en ungdomsgård också. Sena kvällar om inte annat. Men när det gäller att ge sonen arbetsmoral, då är det nog hustrun som får stå för instruktionerna.
Det diskuteras pengar. Någon tycker att man skall snurra på ekonomin med att trycka nya sedlar, miljontals dollar och skicka ut i cirkulation. Är det inte det "helikopter Ben"Bernanke har försökt med. Ja, lära sig lite mer om pengar och dess skapande vore kanske inte så dumt. Diskussionen fortsätter men Stu har ögon och handlingskraft. Det är viktigt att ha ögonen med sig, se var nödutgången är när du kommer in i biosalongen, sätter dig så du ser dörren på restaurangen och bilen som är på väg att köra in i bensinmacken. Och handlingskraften är viktig, att stänga av bensinpumparna bilen är på väg att krocka i, ringa brandkåren när du ser en bil brinna. Att vara en görare. Mmm, var en görare!
Ja, och så pratar de försäkring. Se för Guds skull till att du har dina viktiga försäkringar i ordning och betalar dem! Trafikförsäkringsföreningen behöver inte dina pengar, bostadsrättstillägg om du har en sådan. Barn skall försäkras i samma ögonblick som de får ett personnummer.

lördag 7 september 2013

Pestens tid 1. Cirkeln öppnas

Så, jag köpte ju nyss den oavkortade versionen av Stephen Kings Pestens tid. Jag tänkte försöka läsa om den, 1200 sidor så vi får se om jag orkar. Under tiden tänkte jag försöka dra några lärdomar av den. Vill du undvika spoilers lär du läsa ikapp med mig. Kanske ett kapitel om dagen.
Första kapitlet:
Äh, jag skall inte ljuga för dig, käre läsare. Jag skrev det här ovanför innan jag läste första kapitlet. Klockan är 23:28 och imorgon vid 6-tiden måste jag gå upp med profeten. Men jag vill inte lägga ned boken. I alla fall, såhär börjar det. Charlie jobbar så att han får tillgång till kunskap om vad som är på väg att hända. Och han sticker... Men inte i tid. Lärdom numer ett: går skiten i fläkten skall du redan ha handlat. Proaktiv inte reaktiv! Sedan då, han kommer hem till frun mitt i natten och säger: packa barn så drar vi. Man saknar en plan. De borde ha i alla fall två planer. Plan ett; älskling jag släppte lös pesten och vi måste åka om fem minuter- planen och plan två; älskling jag släppte lös pesten och vi måste åka om en timme eller två-planen. Ja, och så borde de haft en GOS/BOB, han jobbar ju som militär på ett jävla mjältbrands-lab.
Ja, och så har vi en till lärdom. De har en dator som skall stänga basen när klockan blir röd... Lärdomen är, teknik kommer att gå sönder och bete sig opålitligt. Vare sig det är fel på program eller någon som med flit stör den. Så lita inte på teknikberoende system. Det vill säga, LITA INTE PÅ NÅGRA system.
Missade jag något? Kommentera!

Pestens tid

Idag gav mig ICA maxi "an offer i could not refuse". Pestens tid i storpocket för 29 kr. Till saken hör att jag i förra veckan på en loppmarknad köpte en pestens tid i hårdpärm, den med en svart sjuk man på framsidan, precis likadan som den boken jag plockade upp i mitt högstadiums skolbibliotek. Den här boken är antagligen det som gjorde mig till survivalist på riktigt. Ja när jag var ung alltså. Den här boken, och senare filmen, (det här var innan piratandet så en gång om året hyrde vi the stand från stadens videouthyrningsfirma, den var så lång att den kom på två vhs och vi var tvugna att börja se den strax efter lunch med planerad middagspaus) påverkade mig och mina vänner så till den grad att vi även i tidiga 20-års åldern hade planer för hur vi skulle ta oss till varandra när pesten slog till. Att vi skulle vara bland de 0,02 % som överlevde var ju självklart.

Äpplets fall från trädet

Jag och profeten (sonen) var hem till mina föräldrar. Pappa hade lagat middag första kvällen. Köttgryta med kokt potatis. Odramatisk mat. Ungefär vad vi kunde ätit när jag växte upp. När jag åkte hem idag skulle min mamma bestämma mat. Biff Rydberg. Min första tanke var: vem har hjärntvättat min mamma. Det här är lite av en trend hos föräldrar och syskon. Här skall ätas "finmat" som det aldrig var tal om för 10- 15 år sedan (ja jag vet att matvanor utvecklas men där syskonen efterapar Bernadotte provar jag på Jugoslavisk husmanskost och köper hemslaktade djur, typ) det är bara min familj som inte har matkasse levererad varje vecka, städhjälp har visserligen inte mina föräldrar men väl en robotdammsugare. Jag är ett äpple som när jag landade upptäckte att trädet blåst omkull och ersatts av nån orkidé.
Suck och pust

Hoppsan

Läste just kommentaren till föregående inlägget: "uppdatera ofta"
Epic fail på det då.