onsdag 8 februari 2012

Recension av David Jonstads kollaps

Till sist har jag läst ut Jonstads kollaps, livet vid civilisationens slut.

Det börjar bra...
Kort om katastrofgenren, citat ur "vägen" för att sedan lämna fiktionen för en stund. Påsköns stenansikten jämförs med Burj Khalifa. Civilisationens kris analyseras utifrån Energi, Ekologi och Ekonomi. Peak oil, peak planet och brustna bubblor redogörs för.
Roms uppgång och fall delar tydliga drag med den moderna civilisationens rovdrift. Men där kejsarnas inflytande tog slut och ökensand och oceaner tog vid har vi moderna människor istället skapat ett komplext världsomspännande samhälle. Oändligt sårbart.
Tiderna efter en kollaps gås igenom, Kubas ekologiska bonderevolution, hur kristendomens munkar reste sig ur romarrikets aska och spred grön kunskap över Europa.
Platser dit den moderna kollapsen redan kommit till besöks, Detroit, Rwanda och New Orleans. Men alla exempel är inte genomsvarta, i Detroit är det till exempel lätt att få tillgång till stadsnärma odlingsmark.
Och så kommer vi till kapitlet där jag höll på att lägga ned boken för gott! Bygga beredskap.
"om man tillhör den brokiga skara av personer som kallar sig survivalister, överlevare, har man knappast mmissat James Wesley Rawles". Nej, och antagligen inte doomsday preppers heller. Kurt Saxon dras också fram ur 70-talets gömmor och vi får lära oss att alla survivalister är nynazistiska satanistcientologer vars huvudsakliga mål är att förbereda sig för att zombierna kommer. Dessa survivalister sysslar dessutom mest med att bygga fort på otillgängliga platser och laddar upp dessa platser med ris, bönor och automatvapen. Dessa paramilitära survivalistsällskap skjuter sedan förbipasserande på fläcken då de är rädda att någon skall tjuva deras guld.

I nästa del gås Sveriges oförbereddhet igenom. Beredskapslagren är nedlagda med hänvisning till EUs "fria marknad". Ransoneringssystemen är avskaffade. MSB menar att Sveriges förmåga att motstå allvarligare störningar som "generellt sett bristfällig"
Och så kommer till sist det som vi köpt boken för: Så förbereder du dig...
Samarbeta, lär känna din kropp, krissäkra din ekonomi, producera så mycket av din mat du kan genom odling och då helst tillämpa permakultur, minska ditt fosilberoende...

Här skulle boken kunna vara slut men det kommer ett efterord. Och det är där lögnen avslöjas. Det visar sig nämligen att Jonstad bor i ett survivalistkomplex i Sörmland. Där har han och en grupp likasinnade köpt ett jordbruk som de tillsammans driver för att producera så mycket av sin egen föda som möjligt. Man har byggt små hus som värms med ved och producerar så mycket av sin el som möjligt med solceller. Man tar tillvara på toalettavfallet som gödning, man samverkar med lokalsamhället och försöker bygga upp en lokal ekonomi där mycket går att byta till sig istället för att behöva använda sig av pengar.
Typiskt survivalist beteende! Men jag har genomskådat honom. Det mesta han tar upp i sin bok har jag redan hört om i ett eller annat survivalist-sammanhang. Kubas gröna revolution togs upp i The survival podcast för någon månad sedan, permakultur är ett ämne varje vecka. Avbelåning och bubbelekonmin är inte heller nyheter om man följer Cornucopia? och TSP.
Nej, den här boken är ingen magisk kula som kommer med svaret på alla frågor. Men är den läsvärd? Självklart! Speciellt om man kan tänka själv, gärna bekänner sig till den globala uppvärmningskyrkan och inte blir vansinnig av att bli kallad för nazi-satanist.

Och du Jonstad...
När Zombierna jagar dig och du står utanför taggtrådsstängslet vid min atomsäkra bunker och vill bli insläppt. Då skall du först få avsvära dig dina åsikter om survivalister innan du får komma in till ris-och-bön-lagret och blir beväpnad med en Husqvarna... (Gevär eller motorsåg beroende på situationen)

Kollaps får 3 koldioxidkrediter av 5 möjliga. (4 om det inte vore för Saxon och Rawles)

3 kommentarer:

  1. Åh, en ärlig recension!
    Det uppskattas, tack: J

    SvaraRadera
  2. Jag försöker att alltid vara så ärlig som möjligt. Och jag tror att ju mer distans jag får till boken desto mer användning kommer jag få för den.
    Jag kan bara förändra samhället genom att förändra mig själv. Och jag kan bara påverka andra genom hur jag lever. Och det är ju hemskt enkelt och ändå så svårt. Låna inte för mycket, odla din mat själv, flyg inte till Thailand två gånger om året. Hittils bara Thailandet jag lyckats bra med.

    Jag skall i alla fall använda boken i fortsättningen. Först uppmana mi hustru att läsa delar av den. Och sedan låna ut den till vänner och bekanta.

    SvaraRadera
  3. Har oxo precis läst ut den. Jobbar på en recension.

    Jo störde mig också på Davis(förlegade?) bild av survivalister.

    Men om vi låter den definitionen vara kvar så funderar jag mer på vad du, jag och David ska kalla oss istället?

    SvaraRadera