Pestens tid

Idag gav mig ICA maxi "an offer i could not refuse". Pestens tid i storpocket för 29 kr. Till saken hör att jag i förra veckan på en loppmarknad köpte en pestens tid i hårdpärm, den med en svart sjuk man på framsidan, precis likadan som den boken jag plockade upp i mitt högstadiums skolbibliotek. Den här boken är antagligen det som gjorde mig till survivalist på riktigt. Ja när jag var ung alltså. Den här boken, och senare filmen, (det här var innan piratandet så en gång om året hyrde vi the stand från stadens videouthyrningsfirma, den var så lång att den kom på två vhs och vi var tvugna att börja se den strax efter lunch med planerad middagspaus) påverkade mig och mina vänner så till den grad att vi även i tidiga 20-års åldern hade planer för hur vi skulle ta oss till varandra när pesten slog till. Att vi skulle vara bland de 0,02 % som överlevde var ju självklart.

Äpplets fall från trädet

Jag och profeten (sonen) var hem till mina föräldrar. Pappa hade lagat middag första kvällen. Köttgryta med kokt potatis. Odramatisk mat. Ungefär vad vi kunde ätit när jag växte upp. När jag åkte hem idag skulle min mamma bestämma mat. Biff Rydberg. Min första tanke var: vem har hjärntvättat min mamma. Det här är lite av en trend hos föräldrar och syskon. Här skall ätas "finmat" som det aldrig var tal om för 10- 15 år sedan (ja jag vet att matvanor utvecklas men där syskonen efterapar Bernadotte provar jag på Jugoslavisk husmanskost och köper hemslaktade djur, typ) det är bara min familj som inte har matkasse levererad varje vecka, städhjälp har visserligen inte mina föräldrar men väl en robotdammsugare. Jag är ett äpple som när jag landade upptäckte att trädet blåst omkull och ersatts av nån orkidé.

Suck och pust

Hoppsan

Läste just kommentaren till föregående inlägget: "uppdatera ofta"

Epic fail på det då.

Dagens rätt

När jag var yngre blev jag alltid så besviken när det skulle bli dagens rätt på tv. Jag trodde, varje gång dessutom, att det skulle bli matlagnings-tv. Men det är ju trav...
Idag när jag kom hem så hade hustrun och barnflickan ätit hamburgare.  Tydligen så blev de så sugna efter att de sett man vs food. Men jag tog tillfället i akt att pröva en påse Mountain House.
Hustrun konstaterade att jag åt dyrare middag än henne, att det luktade barnmat och att hon aldrig i livet skulle provsmaka ens en sked.
Och det luktade lite skumt men smakade bra. Lite ihopkladdat, som barnmat, men kycklingen smakar kyckling,  grönsakerna har spänst och man blev nästan mätt på en påse om man bara ätit fika till lunch. Mountain House sötsur kyckling med ris får sju poäng av tio. Plus för smak och hållbarhet, minus för mängd och utseende.

Säkerhetskopior

Min fru hörni... Prepperinnan som jag nog måste börja kalla henne på heltid. En av hennes gamla klasskamrater flyttade in i vårt kvarter i julas och de pratades vid idag. Jag vet inte hur ämnet kom upp men tydligen var klasskamraten nojjig över att hennes man skulle säkerhetskopiera bilder till ett usb-minne varpå min frun utbrister: det har du inte kvar om det börjar brinna!
Ärligt, men tydligen väldigt stressande. Så hon fick utbilda lite om molntjänster. Typ dropbox. Det gäller att spara familjeminnena. Det var bara några veckor sedan det var en brand som totalförstörde ett bostadshus och stall. Inga dödsfall som tur var. Men vad vi blev att tala om var just att stå utan några kläder och utan minnessaker. Dags att investera i ett brandskåp kanske.

Min Hustru ( aka prepperinnan)

Vi var och köpte en bilmatta till profeten och passerade då ö&b. De reade ut mandelmassa så min fru handlade lite. Fem paket. 2, 5 kilo. Och nu ett par timmar senare så går hon runt här hemma och har sån ångest. Hon ångrar att hon bara köpte fem paket och imorgon så skall vi köpa fem till.  Fem kilo mandelmassa går ju åt på ett år.  Minst fem kilo. Så nu törs hon inte uppdatera på Facebook om sitt inköp "någon kan ju hinna köpa de sista före mig" istället sitter hon här vid köksbordet och pratar för sig själv: "store what you eat and eath what you store".

Hästköttsskandalen. Det bästa som hänt svenska konsmenter

Bild från www.kotzendes-einhorn.de

My lidl pony är nog det bästa som hänt svenska konsumenter på länge. Till sist så har vi nämligen fått veta vad maten egentligen kostar. Berglin gör små svarta seriestrippar om dagsaktuella ämnen i arbetarbladet varje måndag. Igår var summan av det hela att Svenskar skulle äta stekare, kokare, biffare eller kokt mungo bara det var billigt. Därför är dansk fläskfilé så populärt varje fredag och kan säljas för 49:90 i våra matvarubutiker. Men är då 49:90 den egentliga kostnaden? Svaret på den frågan är absolut nej!

Jag skall försöka dra mig till minnes här ett stycke ur Heinleins Starship Troopers. En av de romaner som präglade min uppväxt. Det diskuteras idrottsprestationer och läraren frågar om förstaplatsen skulle vara något värd om den bara delades ut. Du kom in som tia men får ändå stå på toppen av prispallen. Inte skulle någon segersötma komma. Man går vidare till livet. Man kan inte köpa ett nyfött barn för pengar men födelsen måste ändå betalas. Valutan är svett, blod och smärta.

Och nu när vi definierat en annan valuta än svenska kronor kan vi gå in på vad den där hästfilén, jag menar fläskfilén egentligen kostar. För det första så kostar den enormt lidande hos grisen som står inomhus hela sitt liv på betonggolv i ett danskt svinstall. Den kostar också antibiotikaresistens eftersom den kan bli sjuk av sin levnadsmiljö så man ser till att mata den med antibiotika. Den kostar också helt onödiga koldioxidutsläpp då dess foder odlats på andra sidan jorden och skeppats till Danmark. Den kostar också ökat skattetryck då ditt val av undervärderat danskt fläskkött gör att din granne, den svenska svinbonden, måste lägga ned och sälla sig till skaran av arbetslösa som behöver ekonomiskt stöd. 

Antagligen kan vi öka på prislappen med flera saker, till exempel att ditt nötkött är färgat svin eller nermald häst. Men kanske... Kanske har svensken nu fått upp ögonen för att prislappen på maten är större än bara kronor och ören och att det kan vara värt att betala lite mer för att få mat av lite högre kvalité.

Köp helst en låda kött av någon lokal bonde. Bäst är om du känner denne, kan komma förbi och klappa lite på djuren innan de skickas till slakt. Näst bäst skulle jag säga är svenskt kött som är färskt och butiksstyckat. Fryst kött har ju tydligen en tendens att byta ursprung i frysdisken. Nu har ju ICA historik om sig att de fifflar med det butiksstyckade men det kan ju faktiskt betyda att man nu inte törs göra det igen på ett par år. Dessutom så, tycker jag, är det lättare att inspektera biten när den inte är vakuumförpackad. Också kan man nog kolla lite extra på innehållsförteckning och ursprungsmärkning. Och fundera på om du vill äta det som maten består av. Och om du är beredd att betala priset.

Edit:
När skall jag lära mig hur nya blogger fungerar?