Jag och fästmön har under semester passat på att titta på ett sommarhus. Det var helt spontant, vi tog en kvällspromenad i hennes hemstad och såg ett annat par kolla på hus som inspirerade henne. Det vi först lade märke till var en gård med dubbelgarage, ladugård, gästhus och stor tomt. 400 000. Så vi fick ett ryck och skulle åka ut för att kolla på det. Då vi möter en av hennes gamla kollegor som tipsar oss om ett annat hus. Ett han varit intresserad av men som inte var till salu då. Och bor man i Uppsala där en etta kostar 800 000 så känns det inte helt tokigt med ett hus med bra läge, jordkällare, fruktträd och skjul för 225 000. Det är rent ut sagt nästan gratis.
Men där kommer problemet, min fästmö menar att så länge som man inte har matta i vardagsrummet och en ny tv-bänk så kan man inte få köpa ett sommarhus bara för att det var ett bra läge och ett bra pris. Så jag skall köpa en ny matta nästa vecka.

Men missförstå mig rätt nu, jag har en väldigt bra fästmö. Idag när vi var och handlade så plockade hon på alldeles eget bevåg ned en extra konservburk med matvete i kundvagnen. Och poängterade för mig att hon var duktig.
Och efter att läst Dispiertos inlägg ”one prep a day keeps disaster at bay” så är ju en burk matvete och påsen tortellini jag plockade ned faktiskt två steg på en dag.