Off-the-grid

Jag läste Urvakens inlägg om Off-the-grid och vi diskuterade lite på Twitter.

Eftersom det är så svårt att formulera längre resonemang på 146 tecken kommer här mina tillägg i ämnet...

Att gå off-grid är för de flesta antagligen ganska meningslöst. Som jag ser det så är det bara nyproduktioner eller riktigt uråldriga platser. Din BugOutLocation, tillflykt, behöver kanske inte vara ansluten till nätet. Kanske är det till och med bättre, ingen fast nätavgift, ingen luftledning för plundrare att följa... Och när väl skiten träffat fläkten så gör det kanske ingenting att du inte har tvättmaskin och microugn.
Och om du flyttar för gått ut i skogen så kanske det är mer ekonomiskt att försöka klara sig utan att dra fram elnät. Jag inbillar mig att det kan bli åtskilliga hundra tusen kronor i kostnader om man bor långt ut i väglöst land. Och om man istället lägger pengarna på en riktig källare, och energisnåla apparater så kanske man kommer undan billigare ändå. Gasolkylskåp till exempel. Du är beroende av att tillföra energi utifrån när du åker och köper gas, men du kan i alla fall flytta gasen i tuber, någonting som el inte riktigt lämpar sig för.
Kanske är det till och med billigare att ha en generator för att toppa upp batteribanker, köra tvättmaskin, dammsugare och elverktyg. Fungerar bra så länge världen är hyfsat normal.

Och nu närmar vi oss pudelns kärna... Det nya normala. Jag tror att vi på sikt kommer att få se dyrare el och mindre el tillgänglig. Ni vet den här kärnkraften som man för länge sedan, innan oljan var på väg att ta slut och inte förstörde miljön, röstade för att lägga ned. Ja, när den inte ersätts så förlorar vi massor av energi. I USA, ett ganska så civiliserat land kan man ändå tycka, så har man haft erfarenheter av det här. Kalifornien hade en energikris för lite drygt 15 år sedan.
Brownouts är till skillnad från blackouts planerade strömavbrott. Man fimpar helt enkelt nätet för en del områden vissa tider på dagen. Det i kombination med smarta elmätare och ett elpris som varierar per timme utifrån förbrukningstoppar leder mig in på det här med batteribackupper.
Alla kan inte leva off-grid. Men om man kan så skall man nog skaffa sig en lösning för strömavbrott som liknar den för off-grid levande. Går strömmen så har de allra flesta människorna, så även jag, några ficklampor och levande ljus. Men vore det inte underbart att bara koppla över sig på nödströmmen? En batteribank som man skulle kunna ladda med solceller eller vindkraft kan faktiskt precis lika gärna laddas med en batteriladdare kopplad till nätet. Och när strömmen går, eller du av ekonomiska anledningar inte vill förbruka lika mycket så drar du bara energin från batterierna. Enklast, ett fritidsbatteri, en batteriladdare och en växelriktare som förvandlar 12 v DC till 230 v AC är vad som behövs. Sen är ett par skarvsladdar och LED-lampor det som behövs så har du belysning i hela huset, möjlighet till att ladda telefon och laptop.
Och det fina i kråksången är att sen, när du har ett par månaders vatten, mat, värme, skydd, toalettpapper och så vidare ordnat, ja då är det bara att köpa en laddregulator och en solpanel så kan du gå off-grid.

Att ordna en reträtt

Vi har tydligen blivit en reträtt. Kja,  inte så allvarligt som det låter, antagligen åker de någon annanstans, som inte är så långt borta. Och hade de kommit objudna hade jag inte kunnat avvisa den ändå. Ja, hustrun är nog ännu blödigare. Men inte kan man avvisa sina vänner i nödens stund. Och risken för en sådan katastrof är försvinnande liten. Även om den ligger där i bakhuvudet och gnager.
Hon, i familjen alltså, fick låna stjärnklart. Vem vet, kanske önskar hon sig pulvermos i julklapp och börjar lagra ris i plastdunkar.

BO-övning

Var i helgen på en natthajk med jobbet. Gick ca 1,5 mil med lätt packning i mörker på skogsvägar, stigar och rakt genom terrängen. Fint väder, inget regn men blött i marken. Mina kängor håller fortfarande även om de är snart 10 år gamla. Det är skönt att veta. Och även om det bara är 3-4 grader varmt på natten så räcker underställ och regnjacka så länge du rör på dig. När du står stilla blir det kallt...
En lärdom jag dragit är att den 3-4 mil långa hajken som det kan bli tal om ifall vi inte kan ta bilen till tillflykten i händelse av en kollaps kan bli dryg. Det är inte kul när klockan är 4 och du går i skogen och snubblar på alla rötter och stenar som finns. Skall man dessutom släpa på något mer än de kanske 5 kilo som jag hade då så blir den nog inte alls roligt. 20 liter bensin i en jeepdunk och blåa kartan känns som en ganska så smart investering. På rak arm kan jag räkna upp 4 vägar som går från vår bostad till vår tillflykt. Men i en stressig situation är det nog underlättande med en kartbild också. Var i alla fall oförskämt fräsch på söndagen för att bara sovit 4 timmar på lördagsnatten.

Har för övrigt fått tillbaka min dator igen. Hade lånat ut den till svägerskan vars dator blixten tog. Kanske att bloggtakten kan hålla i sig ett tag.

Lärdomar av Nordafrika och Japan

Blott Sverige svenska preppers har fick mig att fundera lite på vad för lärdomar jag dragit av mediarapporteringen ifrån Nordafrika och Japan.

* Att köpa mat när en katastrof slagit till är för sent. I Japan gapar hyllorna tomma på ris, konserver och en del andra varor, toalettpapper, munskydd... Det gäller helt enkelt att fylla på medan hyllorna fylls på.

* Att ha mat lagrad är inte automatisk framgång. Jag hörde en intervju med en egyptisk kvinna vid libyska gränsen, hon berättade om att hon och hennes man lagrat mat men att den tagit slut och att de därför varit tvungen att ge sig iväg. Därför är det viktigt att ha en tillflykt och en plan för att ta sig dit.

* Räkna med att det kommer att gå åt skogen under de värsta möjliga förutsättningarna och att du inte kommer att få någon hjälp av utomstående. Japanerna fryser nu i skolsalar och myndighetsbyggnader i väntan på att man skall importera 350 000 modulhus i trä ifrån norra Sverige. Så var i alla fall rapporteringen på lokala nyheterna. Cornucopia är obligatorisk läsning här. Fick för övrigt hans bok tidigare i veckan.

* Ha en GOS/BOB (greppa och spring/bug out bag) packad och stående på sin bestämda plats. Även om du bor på din tillflykt. Att stanna och slåss mot en skogsbrand eller radioaktiva utsläpp är svårt.

* Ha en tillflykt. Om det så bara är ett syskon, en förälder eller en kamrat som du pratat med innan. "Om det blir översvämningar så kan vi vi få komma till er med barna och sova på soffan så kan ni få komma till oss om skogen börjar brinna"

Jag har nog missat massor, några förslag?

edit. Har tänkt lite till. Lade på några punkter.

Ett stort steg i rätt riktning

Vi var i min fästmös hemstad helgen kring den fjärde advent. Åt julbord hos hennes mormor och passade på att på kvällen hälsa på några vänner som bor där. Jag har alltid beundrat dem, de bor i ett hus, har två traktorer, laggård med några kor och ett par får. Vi skulle hämta den sista biten av det halva får vi köpte av dem i höstas, numera förädlat till en rökt fårfiol.
Det är trevligt, vi dricker glögg och pratar. Vi kommer in på jordbruk och det visar sig att våra vänner, eller i alla fall mannen i förhållandet, har fått upp ögonen för att oljan i världen kommer att ta slut förr snarare än senare. Min fästmö berättar då om vårt välfyllda skafferi och om hur jag arbetar för att bygga upp ett lager för just sådana oförutsedda händelser. De följande två timmarna tar männen över samtalsutrymmet helt. Vi börjar prata om det mesta survivalist- och självförsörjarrelaterat.
Och oavsett hur foliehattiga vi kan verka så är det inte helt dumt att ha en väska packad med lite kläder, kontanter och digitala kopior på familjealbumet. De kände ju någon som räddat sig ut ur ett brinnande hus utan mer än bara kalsongerna på kroppen kvar. Och egentligen skulle man ju kunna ställa den i laggården eller i lillstugan. Alla hus brinner ju förhoppningsvis inte ner på en gång.
Jag måste ha ordnat så att vi är väl förberedda för han säger att jag mer och mer börjar vara en idol för honom. Jag som har sett han som en av mina stora förebilder när det gäller förberedelse. Men man kan lära sig av varandra. Och vi fick en inbjudan att packa våra saker och komma när helvetet brakar lös. Och en väldigt löst flygande tanke om en av granngårdarna yttrades i alla fall.
Innan vi går hem frågar han mig ”finns det fler som oss?” Och svaret är ju förståss; Ja, fler än du tror.

Ångesthantering

Jag resonerar lite på kommentarerna till mitt tidigare inlägg om min ångest.

Beroende på vad man har för grundförutsättningar så kan man reagera olika. Vi bor i en hyrd lägenhet vilket är både bra och dåligt. Det bra är att vi kan ge oss av efter tre månaders uppsägningstid. Dåligt då den inte går att sälja för generera kapital. Samtidigt har vi inte investerat massor av pengar i ett par kubikmeter luft som kan sjunka i värde som en sten när alla vill fly staden.

Men som det är nu har vi ingen fast egendom. Mina farföräldrar hade en liten bondgård. Jag kan inte minnas att den brukades men farfar och farmor hade två hästar och en grålle när jag var barn. Han var också delägare i en bondsåg och hade skogsmark att bruka på vintern. Nu är gården en av mina farbröders.
Min svärfars pappa var bonde och senare målare. De hade djur fram till 60-talet. Djur som man under sommaren flyttade till sommarbetet och sommarhuset. Ett sommarhus som fortfarande finns i familjens ägo. Tillsammans med en del skogsmark. Och en hel del av jordbruksmaskinerna finns kvar även om man nuförtiden bara slåttrar ängen och odlar lite potatis.
Så vi kommer nog inte att svälta ihjäl även om det blir en plötslig oljekris.

Men vi har lite olika inställningar just nu. Min fästmö kan tänka sig att köpa ett stort hus på bilpendlingsavstånd ifrån Uppsala. Vilket är en förbättring från stor lägenhet i något av nybyggena. Hon tycker att jag är lite knäpp som vill ”bli storbonde”. Och som inte kan någonting om jordbruk, eller maskiner. Men det är svårt att lära sig sådant i en lägenhet. All kunskap kan man inte läsa sig till. Jag har ju dessutom inte några ambitioner att bli storbonde men jag vill kunna ställa mat på bordet åt min familj.

Men just nu läser hon Blåsta av Gustav Fridolin. Det hon läst högt ur den än så länge, hon har läst i 20 minuter, säger att den är en ögonöppnare. En ögonöppnare om hur välståndet som byggts upp under 1900-talet börjat avvecklas under 90-talet. Och en sådan samhällsutveckling tillsammans med vetskapen om framtidens energisituation tror jag att det kommer få henne på andra tankar. Och hon kommer att läsa Lindstedt. Om jag så måste läsa den för henne som godnattsaga.

Vad jag skall göra nu är att skaffa mig ett gäng ordentliga odlingsböcker, tips mottages tacksamt, och börja skissa på hur mycket mark som egentligen kommer att behövas. Samt anmäla mig som praktikant hos en kamrat som har jordbruk…

Ångest

Jag håller på att läsa Gunnar Lindsteds svart jord. Ångestframkallande! Så jag gjorde vad alla kapitalistiskt sinnade västerlänningar gör när de får ångestkänningar; Konsumera!
I det här fallet var det mat jag konsumerade. Tio kilo mjöl, några liter olivolja, ett par kilo salt, ett kilo socker och tjugotalet konserver. En god påfyllnad i mobförrådet.


Men jag har också gjort det som goda medborgare inte skall göra, nämligen tänkt. Att bo i en lägenhet är en förlustaffär. Den kostar flera tusen i månaden och genererar enbart tak över huvudet.
En lägenhet ger inget småskaligt jordbruk. Ja, om du inte bryter upp parketten och odlar potatis förståss, men det känns inte helt aktuellt. Nej istället vore det bättre att, medan priserna är relativt låga och det finns ett överskott på mat och jordbruksmark. För nog finns det gott om jordbruksmark. Överallt ser man bostadsområden och affärsområden som växer upp där det tidigare plöjts och skördats.
Men ännu finns det avfolkningsbygder på under två timmars bilresa ifrån storstaden. Och innan 2015 borde en mindre egendom kunnat inhandlats. Om inte annat så som sommarhus tills den kommer att behövas.

Mycket annat

Min surdeg puttrar till sist.
Jag skall ut i skogen imorgon med en kompis.
Jag har en till kamrat som är intresserad av att förbereda sig. Så pass mycket att hon är beredd att placera ett lager av mat här. Det känns bra.
Börjar se hur man kan få det bästa av två världar också. En liten övernattningslägenhet i Uppsala och en mindre gård i Gästrikland. Inte en vansinnig investering och plan.

Vinterstädning

Jag har haft på tok för mycket på jobbet för att skriva någonting. Och knappt för att göra någonting. Men jag har hunnit med en del saker. Jag blev inspirerad av en filmsnutt och byggde mig en penny-can-stove. Det finns gott om olika instruktioner på nätet. Jag har inte hunnit prova min ännu så jag vill inte rekommendera just den designen. Och eftersom jag redan har tre trangia-orginalbrännare är det inte helt bråttom att få en fungerande spritbrännare.

Jag och fästmön var och gjorde vinter i sommarstugan. Ställa in gasen, ta bort lite matvaror så inte mössen har någon anledning att komma in. Passade på att gå en kort tur i skogen. Plockade trattkantareller. Inte så många men de går att torka och äta i vinter ändå. Jag gick ut i svärfars vedbod också och tog två påsar med björkved. För som svärfars far sa; ”den som har ved är inte rik, men den som inte har ved är fattig”. Och även om vi varken har vedspis eller panna så är det väldigt tråkigt att inte kunna gå ut och grilla en korv och koka lite kaffe.

Jag och fästmön har under semester passat på att titta på ett sommarhus. Det var helt spontant, vi tog en kvällspromenad i hennes hemstad och såg ett annat par kolla på hus som inspirerade henne. Det vi först lade märke till var en gård med dubbelgarage, ladugård, gästhus och stor tomt. 400 000. Så vi fick ett ryck och skulle åka ut för att kolla på det. Då vi möter en av hennes gamla kollegor som tipsar oss om ett annat hus. Ett han varit intresserad av men som inte var till salu då. Och bor man i Uppsala där en etta kostar 800 000 så känns det inte helt tokigt med ett hus med bra läge, jordkällare, fruktträd och skjul för 225 000. Det är rent ut sagt nästan gratis.
Men där kommer problemet, min fästmö menar att så länge som man inte har matta i vardagsrummet och en ny tv-bänk så kan man inte få köpa ett sommarhus bara för att det var ett bra läge och ett bra pris. Så jag skall köpa en ny matta nästa vecka.

Men missförstå mig rätt nu, jag har en väldigt bra fästmö. Idag när vi var och handlade så plockade hon på alldeles eget bevåg ned en extra konservburk med matvete i kundvagnen. Och poängterade för mig att hon var duktig.
Och efter att läst Dispiertos inlägg ”one prep a day keeps disaster at bay” så är ju en burk matvete och påsen tortellini jag plockade ned faktiskt två steg på en dag.